Känner att jag bara måste skriva av mig lite... vet inte vart jag ska börja bara...

Lillebror, älskade lillebror, har försökt ta livet av sig!

I förrgår fick han reda på att flickvännen hade varit otrogen. 1 gång för 3 år sen, det visste han redan och har ändå stannat kvar och rett upp allt. I förrgår fick han reda på att hon hade varit otrogen för 6 månader sen igen och planerade att åka till England för att träffa en kille å vara otrogen ännu en gång. Han var jätteledsen och mamma åkte och hämtade honom. Han sov hos dem den natten. Igår verkade han ändå hantera det väldigt bra.

I morse pratade jag med mamma då berättar hon att flickvännen hade ringt sent igår kväll å varit hysterisk. Hon hade kommit hem å hittat lillebror som hade tagit massa tabletter med sprit för att ta livet av sig. Ambulans och polis hämtade honom å körde honom till psykakuten. Halv 1 på natten hade mamma, tillsist, övertalat honom att stanna kvar på psyk frivilligt, iaf tills idag.

Efter att ha pratat med mamma ringde jag barnens farmor å farfar, då mannen inte är hemma förräns imon, så de tog hand om barnen. Sen hämtade jag upp mamma för att åka upp till lillebror. Började givetvis gråta när jag såg honom å frågade vad han igentligen pysslade med, om han inte visste om att vi älskar honom å vill ha honom i livet?!? Det visste han såklart. Men allt hade bara rämnat. bägaren rann över, en stor smäll rakt in i en vägg... han beskrev det ganska bra. I går på dagen var det som om han läste en dikt om och om igen.. han läste men förstod inte vad det stod, rätt som det var så förstod han vad det stod och då brast allt. Han orkade inte mer! Som tur var kom flickvännen hem annars hade min bror varit en ängel idag...

När jag pratade med honom idag så ville han inte vara kvar på psyk. Läkaren sa att de kan inte hindra honom från att gå men att de ville ha honom kvar för de kunde inte garantera att han inte gör om det. De ville att han skulle stanna iaf ett par dygn och även prata med deras kurator ett par gånger. Hade det bara varit läkaren å mamma så hade de inte fått honom att stanna kvar idag. Jag är så stolt att jag fick honom att lyssna på mig. Jag kramade honom hårt och länge och pratade med honom. Jag bad honom, inte bara för hans skull utan även för min skull och för I:s och E:s skull som vill ha en bror och morbror som är i livet och som mår bra. Efter ca 10 minuters kramande och bedjande så släppte hans sista sköld, han grät, kramades och gav med sig. Han skulle stanna. Till att börja med över helgen. Med löfte om att han, om han är kvar in i nästa vecka, får gå till praktiken (han håller på att ta lastbilskörkort) Det löftet fick han från läkaren så det ska jag se till att de håller.

Åkte hem till momo å berättade vad som hänt och sen åkte jag hem till lillebror å hämtade lite grejjer till han. Medan jag var iväg hade han första samtalet med kuratorn och han såg mycket piggare och lugnare ut när jag var tillbaka... sååå skönt. Åkte hem å hämtade barnen vid 4. Pratade nyss med lillebror igen då hade han pratat med flickvännen i 2 timmar och rett ut mycket praktiskt med lägenhet bla å han kände sig mycket lugnare. Så han kommer nog sova ganska gott inatt för han var trött nu. Det är jag med!! Hoppas på att barnen sover gott inatt så jag får göra det med, ska gå å lägga mig alldeles strax. Hoppar över biggest loser idag för att få lite mer sömn istället. Imon ska jag lämna E på dagis vid 9 å sen blir det förmodligen att ta med sig I å åka in å hälsa på lillebror en stund till.

Vi har inte haft så bra kontakt genom åren, det har blivit lite bättre sista tiden men nu tänker jag inte släppa honom. Han är min lillebror å jag tänker vara hans storasyster. Han behöver mig nu mer än nånsin å då tänker jag verkligen finnas där!

Lillebror, älskade lillebror...